Album Reviews:
"Me,Myself,I"
Demos : Maramon - Me, Myself, I
(Self Financed) Total Time: 07:26
This is a two track promo CD from a band that moves in the paths of melodic
metal with both clean and aggressive vocals and many influences from many
metal genres. They sound really nice and fresh with nice compositions
and a very good production. If the rest of the material is in the same
high standards it is sure that we are talking about a very strong arrival
from a band that has many things to offer to the metal scene of our days.
In other words: modern metal at its best! Remember this name, if not you
will lose a great opportunity to discover from the beginning a band that
it is very possible to create a very nice and big carrier.
Official site: www.maramon.net
Reviewer: Andreas Kourtidis
Rating: N/A
Added: December 31st 2005
 |
I always find it to be interesting when given the opportunity to hear a band from the beginning of their musical careers and watching them blossom over the years into their current appearance. Sweden’s MarAmon is one such band I’ve known since late 2002 when the band sent me their first demo ‘Sömn.’ A year later the band released their second demo of melodic black metal titled ‘Dödens Rike,’ which happened to be a pretty big hit to this reviewer. After that things were rather silent around MarAmon; members left, sounds changed, and Karmageddon Media offered the band a contract. However due to some conflict the band, decided to part ways with Karmageddon and the album ‘Me, Myself, I’ never saw release in 2005 as it was suppose to. Fortunately my buddies in MarAmon offered me an early glimpse of this album before the general public was able to hear it. So here we go.
The first thing you’ll notice about Me, Myself, I is that MarAmon has left black metal behind them and are touching upon new avenues of heavy metal expression. With this new release the band takes their music in a more catchy melodic death path that’s very similar to modern day In Flames, Soilwork, and Strapping Young Lad recordings. Disappointed you ask? Don’t be silly! The band offers up seven songs of melodic death metal that features ultra catchy clean vocal choruses, growly vocals, excellent guitar work, and a crisp clean production to boot. The bands been reduced to just three members on this recording, yet it is easily their best offering to date. Songs like ‘Me, Myself, I,’ Machine of Eternity, and ‘Thoughts’ are the type of songs that get stuck in your head all day after hearing them and keep you clamoring back for seconds or even third listens. Perhaps some people will be disappointed because music like this has become rather typical in the past five years, but when you do it as good as this there’s not much to complain about. Keep an eye on them as I am sure you’ll all be hearing more from MarAmon in the near future.
February 3, 2006
By JJM
9 of 10
|
Detta före detta Black Metal band från Lindesberg kommer ut
med sitt första album nu i år och det handlar om melodiös
Death Metal. Jag har inte hört någonting ifrån deras
Black Metal era men vad jag har förstått så skulle övergången
från Black till Death varit naturlig och inte alls speciellt konstig
för dem.
Bandet verkar ha stora planer för framtiden och de verkar också
sikta högt emot hårdrocksstjärnorna vilket kan leda till
att ett band faller pladask på sina stjärtar eller att de uppnår
sina mål.
Första spåret "The Paralysis" är en väldigt
bra öppnare som verkligen ger sken till det melodiösa i deras
musik men det finns även spår av metalcore i vissa sångverser.
Refrängen sjungs på In Flames stuk med rensång av bassisten
Denny Axelsson och det gör sig väldigt bra till låten,
verserna sjungs med en vanlig tung dödsmetall stämma och även
den är bra, även om den kunnat få lite mer utrymme än
vad den får här.
Det som imponerar mest är det instrumentella som verkligen är
tajt och välspelat samtidigt som det är tungt och melodiöst.
Bästa spåret är titelspåret med de tunga dubbelbaskaggarna från trummorna som får mina fötter att börja trampa mark. Även gitarrerna är av fin kvalité och de är något progressiva i mellan åt vilket fungerar fint till trummorna, men det som är kanske mest positivt på denna låt är att growlstämman får lite mer att arbeta med även om den chatchiga refrängen sköts av bassist Denny även på detta spår.
Början av "Machine Of Eternity, And The Breakdown" ger skenet att det ska bli ett kanon spår då det musikaliska är väldigt bra bortsett ifrån att det blir lite för poppigt ibland men strax före tre minuters sträcket så börjar det plingas på av än mer klassiskt orienterat piano och det kom helt oväntat och helt omotiverat så det förstörde ett annars rätt hyfsat spår.
Fjärde spåret "Soulcaged" driver upp tempot och spår av Arch Enemy går att hitta i låten både sång-mässigt och instrumentallt men tyvärr så kan de inte hålla samma standard som tidigare nämnda band. Detta är dock ett bra spår med mycket bra och aggressiv sång som de kanske borde använda sig lite mer av. Det efterföljande spåret "Thoughts" är en besvikelse eftersom de faller tillbaks till pianot igen och det sänker allt tempo och all energi som spåret innan skapat, låten kan kanske vara nått för någon annan men jag är 100% hårdrockare och då är detta inget jag vill höra på en dödsplatta.
"Why?" ger mig hoppet tillbaka då de levererar samma slags musik som på de två första låtarna och höjdpunkten är den chatchiga och sköna refrängen där de två olika stämmorna förärar ett bättre samarbete än på tidigare spår. Sista spåret "Manipulator" är en okey avslutare som inte kommer med något nytt eller något riktigt intressant.
En rätt bra skiva som brister på låtmaterialet, det finns nämligen egentligen bara fyra spår som höjer sig över medel och det är lite för lite för ett album, men tack vare de två första spåren och "Why?" så kommer troligen jag att lyssna många gånger fler på detta band. Till nästa gång så vill jag höra lite jämnare material och fler chatchiga refränger från growl sångaren Peter Ristiharju annars är det bara att köra på. Om dessa killar hamnar bland stjärnorna eller om de hamnar på deras stjärtar kan nog bara tiden avgöra.
Rekommenderas varmt till fans av den melodiösa dödsmetallen och senare In Flames.
6,5/10
Review from: www.metal-recensionen.se
|
Lindesbergsbandets demoskiva är egentligen delar av ett färdigt album som skulle släppts av Holländska Karmageddon Media, men nu kommer bandet själva att släppa den senare i år. Med andra ord är det hög kvalité på både produktionen och musiken. Ganska progressiv och melodiös metal med ett flinkt gitarrspel och varierad sång, kanske närmast jämförbart med Pain Of Salvation. Skickligt framfört, men en aning svårt att bedöma som en demo när det ska bli en riktig skiva och det känns även som låtarna mer kommer att komma till sin rätt i ett större sammanhang med omslag och texter.
ANDERS JAKOBSON
(2006-01-27)
Review from: Nerikes Allehanda
|
Levytyssopimusten kanssa epäonnea kärsinyt MarAmon on näillä näkymin vihdoin löytänyt itselleen yhtiön, Me, Myself, I -ep oli aikaisemmin eri yhtiön listoilla mutta tuntemattomista syistä levyä ei koskaan julkaistu. Nyt samainen levy julkaistaan virallisesti toisen tahon kautta. Pari aikaisempaa demoa olivat jonkinasteista melodista black metalia, mutta levylle genreä on hieman viilattu kansanomaisempaan muotoon.
Koska bändi on Ruotsista, niin mitäpä muuta miehet tuuttaisivat kuin tinkimätöntä death metalia. Ei tarvitse olla erityisen analyyttinen jos väittää kuulevansa lähestulkoon Göteborg -metallibändien vaikutteet läpi, ainakin In Flamesia on jonkin verran kuunneltu levyä kynäiltäessä. Joka tapauksessa MarAmonin materiaali on hyvinkin valmiin oloista ja toimii varsin hyvin niin tuotannollisesti kuin musiikillisestikin. Vaikkei materiaali välttämättä genrensä asettamien rajoitusten takia olekaan kaikista omaperäisintä, sitä kuuntelee varsin mielellään.
Toisaalta, vaikea sanoa kantaisiko musiikki yhtään pidempää kokonaisuutta. Me, Myself, I on vain kuusi biisiä ja hieman yli puoli tuntia pituudeltaan ja koko kentonsa se on ahdettu täyteen melodioita ja koukkuja, mutta jotain siitä silti jää puuttumaan. Riffit toimivat ja solistin äänenkäyttö on muuntautuvaa, joten vaihtelevuutta riittää kyllä ihan riittävästi, mutta jotenkin MarAmon puristus on jotekin sieluton, eikä jää oikein millään tavalla mieleen.
Biiseissä olisi vielä aika lailla hiomista ennen kuin MarAmonin keitosta voisi ottaa täyspitkän levyllisen kuunteluun. Levyn tuotanto ja soitto on vakuuttavaa, joten ilmaisun puolesta kaikki on kunnossa. Nyt pitäisi vain vielä saada ideoita täysmittaisen levyn tarpeisiin. Kyllä MarAmonista vielä hyvä genrensä edustaja tulee, kun sille annetaan vaatimansa aika.
Turkka Holmqvist, 20.03.2006
7/10
Review from: Imperiumi.net
|
Ruotsista tykkejään heiluttavan MarAmonin (yllätys yllätys)
ruotsinkielisestä saatekirjeestä johtuen minulta meni noin neljännes
bändin sanomasta ohi, mutta tavoitteekseen pojat ovat nähtävästi
laittaneet mahdollisimman suuret keikkamäärät kuluvalle
vuodelle ja uskoisin, että tällä materiaalilla keikkaa
riittää. Lähimmät musiikilliset vertailukumppanit
menevät jonnekin Killswitch Engagen ja In Flamesin tienoille, lisäten
hieman fiilistelyä pitäen kumminkin rymistelyn sopivasti kuvioissa.
Demon aloittavat The Paralysis ja Me, Myself, I, jotka kuulostavat korvaan
ihan miellyttäviltä ja siinä on myös yhtyeen yhtyeen
ongelma. Tarkoitus ei todellakaan ole olla miellyttävän kuuloista,
vaan vihaista, kulmikasta ja sellaista, mikä pistää pään
heilumaan. Ei metalli ole mitään iskelmäradiokamaa, mitä
voi hyräillä. Peltien pitää kuulostaa siltä,
että siinä hakataan metallilevyä eikä lärpätellä
muovilätyskää, ja kitarasoundin kuuluu raastaa tärykalvot
haavoille. Vokalisti vetää omaan makuuni turhan matalalta, koska
ääni hukkuu turhan paljon soittimien alle, mutta korkealta vedetyt
laulut kuulostavat vastaavasti sitten todella hyvältä. Jos näitä
hieman pehmeitä soundeja ei huomioida, kuulostaa materiaali paremmalta
kuin useammat viritelmät, mitä Suomesta tulee.
Kappaleissa on aika hittihakuiset kertsit ja radiopituudet, mutta muuten
ne mättävät turpaan ja täysillä, iskuja säästelemättä.
Löytyy humppakomppia, junttaavia kitaraosuuksia, kunnon tilusooloja,
göteborg-melodioita, konesoundeja ja oikeasti aika hyvin groovaava
rumpali. Jos vokalisti olisi kuulostanut yhtään Rainer Nygårdilta,
olisin helposti voinut luulla, että kyseessä on Diablon seuraavan
levyn demo. Suosittelen, jos tuollainen melodisempi mättömetalli
uppoaa.
Anssi Tenhunen
4/5
Review from: Noise.fi
|
Noch ein neues Stern am Metal-Himmel, der langsam aber stetig heller und heller zu scheinen beginnt: Maramon aus Schweden, genauer gesagt aus Lindesberg, die sich im Jahre 2001 gefunden haben. Den Stil der Schweden kann man eigentlich recht genau beschreiben, ein hochmoderner Metal mit einigen Einflüssen aus dem Death Metal. Erste Kostprobe liefern die fünf Jungs mit ihrer ersten Mini CD "Me Myself & I"
Insgesamt sechs Songs finden darauf ihren Platz, die durchweg recht anspruchsvoll ausgefallen sind und mir fast wie eine Mischung aus Machine Head und den Landsleuten von Madrigal vorkommen. Riffig, teils explosiv und mit hohem Bangfaktor kann zum Beispiel der Titeltrack einen förmlich mitreißen. Der Gesang ist im Großen und Ganzen recht gut ausgefallen, teils massive Growls werden von cleanen Backgroundvocals abgelöst. In fast allen sechs Songs steht die wahre Spielfreude und Spiellust der Gitarristen im Vordergrund. Mit riffigen Attacken und dynamischer Agilität ein wahrer Hörgenuss! Einzig der letzte Song ist ein wenig künstlich in die Länge gezogen.
Mehr gibt's zu den Newcomern auch nicht zu sagen, nur noch, dass die Jungs aus Lindesberg früher oder später so oder so von sich hören lassen werden. Die EP jedenfalls ist schon mal ein großer Schritt nach vorne und ich hoffe, die Presse zieht da mit. Zugegeben, der Stil von Maramon ist nichts Außergewöhnliches, doch vermag er durchaus neue Impulse zu setzen.
10.05.2006 - Author: Lake
8,5/10
Review from: Shadowshire Magazine
|
This mini-CD really impressed me surely, for those who never heard this band before just try to buy this one, Maramon hailing from Lindesberg, Sweden. They tried to made a new brand composition between NU, melodic death also emo metalcore! Various sounds style such as groove, aggresive, hard, heavy, emotional beat will be stimulated your adrenalin.
Unlike typical swedish death metal bands, Maramon combined clear and emo mid vocals, sophisticated synth, technical guitar riffing into weird effect with pummel double bass drums. This MCD contain 6 tracks high quality in sounds including bonus enhanched video clip entitled "Me, Myself, I".
You will really looking forward to hearing their full album 'coz 6 tracks didn't enough for me personally, just imagine mixture between Arch Enemy, In Flames, Slipknot or even Pantera style? I recommend this mini album to all metal audience, worth checking out by swedish band ever!
By Adrenalin
Review from: Centra Webzine